Anarkai

Det här är en uppmaning till alla de som tvekat en gång för mycket för det här är en bok om att våga, att bita ihop och våga ta steget först.

Boken handlar om tonåringen Johan och om hans sommar. Den där sommaren som lika gärna hade kunnat bli en film, för att den sommaren innehöll allt: spänning, äventyr, kärlek, sex, skratt, slumpartade möten.

Det är när han sitter på ett av stadens caféer som de dyker upp, birollerna som lika gärna hade kunnat dela huvudrollen med Johan. De hade faktiskt så stor betydelse, åtminstone för Johan.

Först kom Kai, eller Anarkai som var hans artistnamn. Han var som en trollkarl som plötsligt dök upp från intet. Kai, med sin röda och gröna utstyrsel, som jonglerande berättade sanningarna alla hade förnekat och som med hög röst uppmanade: GÖR VAD DU VILL! Kai som var äventyret men också någon annan, en besvikelse.

Sedan, inte långt efter, dök Gro upp. Gro med fötterna på jorden, den goda doften och jobb i en kiosk. Johan trodde länge att det skulle bli Kai och Gro. Kai var en sån som alla tjejer blev kära i och Gro en sån som alla killar blev kära i. Tillsammans skulle de vara perfekta för varandra. Trodde Johan hela tiden. Men Gro tänkte på något annat, nämligen på Johan. Johan som är blyg och som kanske tänker ett steg för länge. Han hade aldrig haft några riktiga vänner och nu hade han helt plötsligt två.

Det var Kais förtjänst som fick Johan att bryta sig loss från de gamla banden och ge sig ut på jakt efter en dröm från en sommar som tog slut. För de tar slut, de där sommarnätterna som man önskar ska vara förevigt. I detta land som vintern härjar i tio månader tar sommaren så småningom slut, i de flesta fall alldeles för tidigt. Men tack vare Kai tog Johans sommar inte slut där den borde ha gjort.

1997 fick Per Nilsson Nils Holgersson-plaketten för Anarkai med motiveringen:
"En sensuell ton av blues ljuder i berättelsen om den längtande tonårspojken Johan, som en het augusti möter Äventyret och Kärleken. Boken ger stoff till nya tankar och överraskar läsaren. Per Nilsson diskuterar riktiga saker med stor respekt: modet att vara sig själv - som inte utesluter modet att förändras."
Nils Holgersson-plaketten delas ut varje år av Svensk Biblioteksförening till författaren av föregående års bästa barn- eller ungdomsbok

Jag måste säga att omläsningen av den här boken inte var lika fantastiskt nostalgisk som omläsningen av Per Nilssons Du & du & du, som båda var mycket älskade vid första läsningen. Tempot var annorlunda, den var snabbare, mer dramatisk i jämförelse med Du & du & du.

Ibland rullade det framåt men för det mesta bakåt. Ibland stannade berättandet upp, då fick man som läsare blunda och ta ett djupt andetag innan man fortsatte, för det gör man. Man fortsätter till sista punkten på sista raden på sista sidan och väntar ut eftertexterna som aldrig kommer för det här är ingen vacker film. Det är en vacker bok.