Människorna i staden tror att de sparar tid genom att göra allting snabbare, men sanningen är att de inte får någon tid över och ingen vet varför. Ingen förutom Momo, sagoromanens hjältinna.
Momo har all tid i världen och när hennes vänner slutar besöka henne och plötsligt får ont om tid till allt annat blir hon misstänksam och tar reda på varför. Det visar sig att det existerar gråa och kalla tidstjuvar som stjäl tiden ifrån människorna! Det hela utvecklar sig till en jakt, där Momo är den som jagas och tidstjuvarna de som jagar - en kamp om människornas tid som sen blir en kamp om hela världens tid.
Jag skulle kunna skriva om allt som jag fullkomligt älskar i boken men det skulle vara att avslöja för mycket för det är ganska många saker - hela boken, om jag ska vara ärlig. Samtidigt som den är en saga så känns den hela tiden aktuell. Bokens budskap frågar läsaren vad den gör av med all tid och om det verkligen är nödvändigt att hela tiden stressa. För vi har all tid i världen, eller iallafall tills vår tid tar slut och vår timblomma inom oss har vissnat.
Michael Ende förklarar allt på ett väldigt fint och sagolikt sätt hur tiden fungerar med ord och illustrationer. Det är nästan så att man tror att det finns en man i Ingenstanshuset som har koll på allt man gör och som styr över tiden. Och det är nog det som bara en riktigt bra sagoberättare kan göra med en saga.
Har inte fått tag på den än, men har varit sugen på att läsa den länge. Nu blir jag än mer sugen. Får kolla upp biblioteket.
SvaraRaderaJa, gör det! Du kommer inte bli besviken.
SvaraRaderaJag håller på att läsa den för barnen och den är verkligen tänkvärd och bra.
SvaraRaderaEn av mina favoriter - Michael Ende är fantastisk på det där att göra sagor aktuella på ett helt tidlöst och ålderlöst sätt. Den oändliga historien är precis lika bra och har samma slags styrkor, även om berättelserna i sig är väldigt olika.
SvaraRadera