Anne på Grönkulla

Analysera sönder? Jag? Märka ord, meningsbyggnader, översättningsfel? Dissekera känslor, bedöma trovärdighet, värdera intriger? Jämföra med liknande verk? Vara pseudo-littvetare?
Inte jag inte.

Skratta åt lillgamla uttryck, snöpliga olyckor och långa monologer? Trollbindas av beskrivningar? Gråta så att luften helt tar slut när den riktiga olyckan inträffar? Så att ansiktet blir rött och varmt och kudden blöt?

Såklart.

Kärleken är blind.

(Semesterläsning är den allra bästa sortens läsning. Då är det okej att läsa vad som helst, till och med Anne på Grönkulla, Vår vän Anne, Drömmens uppfyllelse, Anne på egen hand, Drömslottet, Regnbågens dal, Lilla Marilla och Grönkullagrannar (mer kända som L.M. Montgomerys Anne på Grönkulla-serie). Ja, i en följd. Och det är tillåtet att inte alls tänka utan svinga sig mellan kapitlen med det okritiska barnets ögon... Vart tog den förresten vägen, min okritiska barndomstid?)