... Nja, Cecilia Kjerrulf. Jag kan nog bara säga Ayur-Veda - nej tack.
Omslaget är gulligt och ger intrycket av en lättsinnig och trevlig kokbok. Men redan i författarinnans förord blir jag tveksam. Hon har tydligen provat mängder av olika "dieter", och bland annat föreläst och hållit kurser i en annan kosthållningslära under åtta år, tills den "inte kändes tillräcklig" längre, och hon bytte till Ayur-Veda. Det känns som att hon är en person som är snabb att hoppa på flugor.
Förordet följs av en introduktion till Ayur-Veda (som betyder något i stil med livskännedom) skriven av Peter Ljungsberg. Själva kosthållningen utgår från tre doshor - kroppstyper - och vad dessa bör äta eller undvika. Bland annat ska personer som har lätt att lägga på sig vikt undvika för mycket fett. Nyskapande, eller hur? Personligen får jag intrycket att Ayur-Veda är en blandning av klyschor och kvacksalveri. Men då har jag också en ganska enkel relation till mat, och intresserar mig främst för rent kemiska egenskaper hos livsmedel.
Knappt hundra recept presenteras i en enhetlig, något tråkig stil nästan helt utan bilder. De flesta verkar krångliga, och innehåller många konstiga ingredienser. Vad sägs t ex om malt, strödadlar, hings, bockhornsklöver och rosenbladsmarmelad? Men självklart lät jag inte detta avskräcka mig, utan valde ut ett gäng recept att prova. Resultatet var knappast lysande. Jag gav upp efter fyra provade recept, eftersom att den minsta gemensamma nämnaren för maten i boken då var klart synlig; alla rätterna har samma smak av spiskummin och gurkmeja.
Visst, lite spännande var det väl att prova. Och vissa av maträtterna blev väldigt vackra. Men ärligt talat, hur kul är det när varje ny maträtt smakar som den förra? Ska du testa ayurvedisk mat, välj en annan kokbok.
Bästa receptet: Kryddris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar