De är unga och de är gamla. Vissa verkar vanliga och andra mer originella. Ödmjuka och självsäkra. Glada och svårmodiga. Låg-, medel- och överklass. Maskrosbarn och räkmacksglidare. Färgglada och svartvita. Utåtriktade och introverta. Ensamma och storfamiljsmedlemmar. Debutanter och vana. Lydiga och rebelliska. Och med en otroligt varierande inställning till det skrivna ordet.
Att intervjua en författare och sedan skriva en berättelse i jag-form utifrån detta känns lite som att vingklippa den stackars skribenten. Det är ju trots allt i det skrivna, inte i det talade, som de flesta av dem känner sig hemma. Men det fanns säkerligen en tanke bakom Ewa Rudlings arbetssätt och effekten blir en känsla av att faktiskt ha samtalat med flera av de 100 porträtterade.
Boken är delvis spretig - vissa av författarna pratar villigt på om det som Rudling uppenbarligen frågat alla om: deras ursprung samt deras inställning till att skriva. Andra svävar ut i helt egna banor. Porträtten är gjorda under en tioårsperiod och varje författare presenteras med en vacker färgbild och max en sida text. Bilderna och det lättillgängliga formatet gör mig sugen, så sugen, på att äga ett eget ex. Fotoböcker är mumsiga och författare ännu mumsigare. Det känns dessutom spännande att få en större övergripande kännedom om författare som skriver på svenska. Jag har helt enkelt inte mycket att invända. Det är en jättefin bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar