Alkemisten

Den har blivit översatt över hela världen och blivit älskad och hamnat på listor över böcker som är viktiga, men för mig fastnar den inte. Den fastnar inte alls.

Den här boken, skriven av Paulo Coelho, handlar kort och gott om att följa sina drömmar och gör man inte det så kommer man att vara miserabel för resten av sitt liv. Den handlar också om att tro på gud, för tror man bara på gud så kommer allting att ordna sig.

Vi får följa Santiago som ska följa sitt levnadsöde och därför säljer han sina får och korsar öknen fast inte utan problem. Därför får han hjälp av bland annat en glasförsäljare, som inte vågar jaga drömmen med rädsla för att inte ha någon dröm kvar, och en alkemist, som är allt för ivrig för sitt eget bästa.

Överlag tycker jag att det känns mer som en saga, som man kan berätta för sina barn om, än en historia skriven för äldre. Den är tillräckligt naiv och pedagogisk för att barn ska skrämmas till att inte göra dåliga saker, som att ljuga och säga dumma saker om andra. Men kanske är det också det som är charmen, att man dras till böcker som handlar om att nå sina drömmar och om att finna sin kärlek för livet för att man själv inte kommer att orka göra det. Hur som helst så är det inget för cyniker, de som lagt undan sin naiva inställning till livet för att de tror att inte sagor finns, och mig.