Män som hatar kvinnor

Den skicklige men förtalsdömde journalisten Mikael Blomkvist gräver i ett 40 år gammalt försvinnande. När han börjar komma något saftigt på spåren visar det sig att fallet är skrämmande aktuellt... Ta Liza Marklunds Sprängaren. Lägg till den galna släkten Vanger, hålan Hedeby och en asocial datorhacker. Et voilà: Stieg Larssons omtalade Män som hatar kvinnor.


När jag läser haussade böcker blir jag av någon anledning alltid rädd att de ska vara dåliga. Alltså är det extra skönt i de fall det visar sig ligga någonting bakom det mediala och populära intresset för boken. Det här är inte det bästa jag läst, men den ligger bra till inom sin egen genre: deckare/thriller. Boken har ett skönt driv; till och med då Mikael sitter och läser pärm efter pärm polisundersökning är det något som drar framåt, framåt. Drivet gör det lätt att ignorera vissa klumpiga dialoger och långrandiga datorbeskrivningar.

Det är skönt med en thriller som vågar sätta brottet i fråga i centrum och låta personernas privatliv hamna mer i periferin. Eller kanske är det bara en ovanligt lyckad blandning. Trots allt är kommer suget efter mer (det finns ju uppföljare) mest av att jag gärna vill veta hur relationen mellan Mikael (får hela tiden irriterande bilder av Mikael Nykvist i huvudet) och hackern Lisbeth Salander kommer att utvecklas.

Läs boken om du vill ha svensk deckare utan Läckberg/Jansson-upplägget.