Kristin Lavransdotter

Kristin Lavransdotter är en äkta tegelsten. I de tre delarna Brudkronan, Husfrun och Korset, som tillsammans utgör 859 täta sidor, följer vi Kristins hela liv.

Miljön är medeltida; vi befinner oss i 1300-talets Norge. Kristin växer upp med den deprimerade mamman Ragnfrid, den idealiske fadern Lavrans och ett par systrar. Hennes liv är perfekt tills det drabbas av kärleken, som kullkastar allt. Kristin tvingas lämna sitt trygga bo och gå emot sin familj. När hon till slut får sin älskade är äktenskapet inte alltid som hon föreställt sig det.

Ett liv är ganska långt. I boken får man inblick i alla viktiga händelser i Kristins dito, och det är inte konstigt att boken blir lång. Det ska ta tid att ta till sig så mycket. Kristin skildras mycket komplext och realistiskt och hon blir snabbt en vän, som man inte kan lämna. Man måste helt enkelt följa hennes resa genom livet, hennes förvirrade känslor och hennes rädsla för Gud. Känslorna och framförallt kärleken utgör den tidlösa grunden till romanen, och det är dem som får en att uthärda alla små utläggningar om vem som är släkt med vem, vem som slåss om kungamakten, vem som gifter sig högt eller lågt.

Det var denna bok som förärnade Sigrid Undset nobelpriset år 1928, och boken har också utsetts till den bästa kärleksromanen i världslitteraturen (av Sveriges Radios lyssnare 1959). Alf Ahlberg skriver att "Kristin Lavransdotter hör icke till de böcker, som man läser en gång för alla och sedan lägger bort". Johodå, Alf, det är precis vad jag tänker göra.
Men jag ångrar inte att jag läst boken. Det var lärorikt och bitvis intresseväckande. Dessutom är det inte varje dag jag lyckas ta mig igenom en nobelpristagares verk.