Eclipse

Omslaget är lika förföriskt, Edward lika perfekt,
Bella lika impulsiv och omfånget minst lika stort.
Ännu en vampig volym, som gjord för att slukas: del tre i Stephenie Meyers Twilight-serie. Alla lässugna varnas för eventuella spoilers!

Datumet för examen, och en stor förändring av Bellas liv, kryper allt närmare. Men det är förstås inte nog besvärligt med alla anledningar och skäl, villkor och motvillkor - som vanligt finns också ett blodtörstigt gäng med mål att utplåna Bella med i bilden.

Meyer hävdar själv på sin hemsida att hon inte kan skriva någonting kort. Jag kan inte annat än instämma. "Less is more" är nog inget hon är bekant med. Jag antar att Twilight från hennes synvinkel var kompakt och slipad - för här flödar ord, händelser, tankar och känslor som aldrig förr. De hotar nästan att inte få plats på sidorna längre.

Bladen krullar sig och bokhoras benämning av serien som "vampyrporr", som förr stämde på ett mer abstrakt plan, passar nu bättre än någonsin. Eclipse kan inte på något sätt mäta sig med Twilight, inte en chans. Men jag tycker ändå att den ligger på en nivå över New Moon. Till skillnad från de båda tidigare delarna i serien är Eclipse inte tudelad utan cirklar någotsånär målmedvetet kring en och samma händelse. Vilket i och för sig gör det stora sidantalet än mindre motiverat - jag tycker att boken tjänat på att vara mer koncentrerad.

Det är trots allt fortfarande snärjande, beroendframkallande och underhållande. Kanske blir man inte smartare, men avkopplingen från resten av världen är komplett, och befriande.