Läsåret sex månader senare

"Hur kul vore det inte att läsa utanför boxen? Utmana sig själv? Om man gör det på en rimlig nivå?", tänker jag inför varje år och gör en lista på punkter som jag tänkt följa. Alltså, jag tycker det är roligt med läsutmaningar, men efter någon månad glömmer jag bort listan och sedan har hela året passerat. Men i år kanske det ändras? Jag kanske lyckas. För nu när jag har fyllt i listan, så känns det ändå överkomligt. Det finns en del punkter som jag måste bättra mig på, men nog kan jag försöka rätta till den fram till bokslutet.

Så här ser listan ut efter sex månader:
* = Titlar jag tyckt mycket om

12 facklitteratur

1. Larmrapporten av Emma Frans
2. Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling & Fanny Hägersten
3. Omgiven av idioter av Thomas Erikson

12 skönlitteratur från 2018 
När jag skrev den här punkten tänkte jag nog inte att den skulle fyllas av barn- och ungdomslitteratur. Kanske blir det ändring i slutet av året, men det kommer ut så mycket bra barn- och ungdomslitteratur just nu, att de snabbt slinker förbi allt annat. 

1. Verkligen sant, Ester? av Anton Bergman & Emma Adbåge
2. Förlåten av Agnes Lidbeck
*3. Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend
4. Spelar roll? av Camilla Jönsson
*5. Ellinor av Katarina von Bredow
*6. Comedy queen av Jenny Jägerfeld
7. Träskkungens dotter av Karen Dionne

12 ungdomslitteratur

*1. En av oss ljuger av Karen M. McManus
*2. Den mörkaste delen av skogen av Holly Black
3. I helvetet vet alla vem jag är av Fredrik Hardenborg
4. Vem bryr sig? av Camilla Jönsson
5. Till alla killar jag har gillat av Jenny Han
*6. Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

12 poesisamlingar

*1. A av Martina Moliis-Mellberg

12 skrivna av icke-västerländska författare

1. Kök av Banana Yashimoto
*2. Balzac och den kinesiska lila skräddaren av Dai Sijie

6 skrivna på engelska

1. Turtles all the way down av John Green

2 Shakespeare-dramer (varav en är Stormen)

Jag har faktiskt läst Stormen nu! Detta verk som har förföljt mig ett tag nu, genom att nämnas flera gånger i böcker jag läst (t ex John Greens Turtles all the way down/Sköldpaddor hela vägen ner). Det är Shakespeares sista pjäs och den kändes ganska meta, som ett farväl till scenen, vilket var intressant. Som med denna herres andra pjäser jag läst, känns det som att jag skulle kunna läsa Stormen hur många gånger som helst och ständigt hitta något nytt att tolka. Svår att komma in i, men mycket bra ändå.